Våghalsighet och utmattning - kul grejer i Warhammer

Två bra regler i nya Warhammer är "stance" ("ställning") och "fatigue" ("utmattning").

"stance" innebär att man kan välja om man vill agera försiktigt eller våghalsigt (eller neutralt). Beroende på vad man väljer så slår man olika tärningar - med olika chanser att lyckas och med olika chanser att få diverse bieffekter. Om man väljer att vara försiktig så ökar sannolikheten att agerandet tar extra lång tid. Om man väljer att vara våghalsig så ökar risken för spektakulära misslyckanden. Det här är kul!

När man går in i en ny situation så startar man på "neutral", dvs varken försiktig eller våghalsig. Sedan kan man flytta sig på "stance"-skalan, ett snäpp i taget. (Man kan ha olika skalor. Vissa personer har mer på den försiktiga sidan, andra har mer på den våghalsiga.) Om man vill ändra "stance" snabbt så får man "trötthetspoäng" som kan leda till utmattning.

När vi spelade Warhammer så ville jag prova det här med att vara våghalsig. Jag hoppades att det skulle ge intressanta scener, något att berätta om efteråt - och det gjorde det också även om jag nog kan använda tekniken mer effektivt nu när jag vet mer om den. Nåväl, rollpersonerna hamnade i strid mot några grönskinn och min belevade bågskytt arbetade sig upp till fullständigt raseri omedelbart. Det vill säga, jag maxade våghalsighet redan första stridsronden - och fick några trötthetspoäng (se markörerna som ligger på rollformuläret), men de var inget problem - ännu. Sedan inledde jag med ett extra noggrant bågskott ("accurate shot", se stridskortet) - som också kostade trötthetspoäng, men det var det värt för pilen satt där den skulle!

Striden fortsatte och min rollperson var maxat våghalsig. Många röda tärningar slogs (röda tärningar är våghalsiga tärningar). Resultaten pendlade mellan stora framgångar och stora misslyckanden. Det som framförallt hände var att min rollperson drabbades av en hög extra trötthetspoäng - och nu var måttet rågat. Ett sista våghalsigt skott - och sen stupade min rollperson av fullständig utmattning. Han blev medvetslös helt och hållet orsakat av honom själv. Han jobbade sig bortom sans och vett. På bara tre stridsronder!

Resten av striden fick de övriga i gänget ta hand om. Min rollperson låg fridfullt och flämtade, helt ovetande om fortsättningen (se bilden).

Kul regler! Men nästa gång ska jag ta det en liten aning lugnare. Det är inte fel att maxa våghalsigheten ibland - det är bara kul. Men det är nog lite väl kostsamt att maxa redan första stridsronden. Likaså ska jag nog använda specialskotten lite mer återhållsamt.

Om ett par veckor blir det en ny spelomgång. Det ser jag fram emot!