Många ringar små - blir ingen ringbrynja

Jag gjorde som brukligt ett årligt besök på den intressanta affären Korps i Söderköping när jag passerade igenom staden under sommarsemestern. På Korps kan man hitta massor av föremål och inspiration till det mesta som har med medeltid och/eller hantverk att göra. Den här gången fick det bli ett hekto "rostiga" ringar att göra en ringbrynja av. Eller början på en i alla fall.

Den kvällen satt jag tills jag tålamodet tog slut och trädde ringar i varandra. Helt utan erfarenhet och utan minsta vägledning. Det slutade med att tålamodet tröt - och att jag fick stor respekt för ringbrynjesmeder. Vilket jobb! Smått och pilligt och tidsödande. Men det var kul att laborera med ringarna och min son är stolt över den lilla rustningsdelen jag gjort åt honom.

 
Jag fortsatte även nästa dag men sedan dess har det inte blivit något mer. Om jag tar upp arbetet vid något senare tillfälle så ska jag se till att ha en beskrivning att arbeta efter.
 :-)

/Calle

Slaktare små (numrerad och signerad)

Enligt Erik Granströms senaste bloggpost så ska det strax (dvs nu?) gå att förhandsboka Slaktare små på SF-bokhandeln och därigenom ha chansen att få ett signerat - och numrerat - exemplar av boken. Jag har slängt in en förhandsbokning och hoppas att jag kommer högt upp i "rankingen", men jag är bittert medveten om att jag såg Granströms bloggpost tre dagar sent. (Så går det när man är bortrest utan Internet:-)

 
(Slaktare små är del två i romanserien som började med Svavelvinter.)

/Calle

Changeling The Lost - bitterljuvt rollspel

Jag har skaffat mig ett exemplar av rollspelet Changeling The Lost (förlag: White Wolf, system: Storyteller, värld: World of Darkness). Det är ett fascinerande rollspel. Den spelvärld som målas upp är lockande vacker och tragisk.

Rollpersonerna är bortbytingar (changelings) som har varit bortrövade av älvfolk (fey) men som nu lyckats rymma tillbaka till vår värld. Men rollpersonerna har förändrats av sin vistelse i älvfolkets värld, de har själva blivit delvis älvfolk. Och under frånvaron har den vanliga världen rullat på. I många fall har världen inte ens upptäckt att personen varit borta - för älvfolket har placerat en ersättare i bortbytingens ställe.

Återkomsten till den vanliga världen blev svår och nu är livet en kamp för överlevnad, klämd mellan två världar. Älvfolken ser inte genom fingrarna med de som rymmer sin väg. Och de vanliga människorna vill inte ha något med "knäppisar" att göra. Det är den intrigstinna och fascinerande bakgrunden. Jag är en smula hänförd.

/Calle

Lego Heroica (forts.)

Ja, nu ska jag inte hålla er på halster längre. Här kommer mer om den nya och intressanta produktserien Lego Heroica. Reglerna är föga förvånande enklare än i "riktiga" rollspel och "äventyrsspel". Det finns dock tillräckligt många likheter i grunden för att Lego Heroica kan vara en väg vidare till "riktiga" rollspel.

regler

I den grundläggande varianten av Lego Heroica så styr varje spelare en egen karaktär (spelpjäs, eller rollperson om du så vill). Spelarna spelar mot spelet och tävlar mot varandra om att bli den förste som når målrutan. Det är ingen spelare som styr motståndet, det är redan inbyggt i spelplanen - dock med viss slumpmässighet. Parallell patiens kan man kalla det för.

De avancerade reglerna beskriver även en variant där en spelare sköter monstren. Det är för långt att gå att kalla det en spelledare, det är en monsterspelare. Det finns regler som gör att spelbalansen ska upprätthållas. Monster får t.ex. inte attackera hjältar som ligger och läker. Monster får inte heller plocka upp eller använda föremål. Livet som monster är helt enkelt inte så skoj. Men många är de!

troll och hjältar

Det finns fyra olika äventyrare att välja mellan: barbar (gul), magiker (röd), druid (beige) och riddare (grå). (Ja, alla karaktärerna är män som det verkar. Fy, Lego! Det blir minuspoäng för könsfördelningen!) Det som skiljer karaktärerna åt utöver utseendet är deras respektive specialförmåga. Det är det enda. Alla äventyrare har lika många livspoäng (4) och samma utrustning (ingen) från början. Under spelets gång kan detta förstås ändra på sig. En spelpjäs kan vara i strid - eller inte i strid. Beroende på läget tolkas tärningsresultaten olika. Om äventyraren inte är strid så tolkas tärningen som antalet rutor han kan förflytta sig. Om äventyraren är i strid så visar tärningen hur striden gick. Monstren har inga livspoäng - de bara antingen blir besegrade, eller inte. Hjältarna kan dock förlora livspoäng - lika många som monstret har i styrka.

ett "rollformulär" med livspoäng (4) samt utrustning

Vilket vapen man har spelar ingen roll vad gäller skadenivå. Dock har varje vapen en specialförmåga. Precis som karaktärens specialförmåga så aktiveras den då man slår en "sköld" med tärningen (det är det högsta resultatet och motsvarar en sexa eller en fyra beroende på hur man ser det). Man kan bära flera föremål, men bara dra nytta av en specialförmåga i taget. Hjältarna kan inte dö. När livspoängen når noll så inleds istället en serie "stå över din tur" tills livspoängen har blivit fullständigt helade (vilket sker stegvis och slumpvis). Det finns också magiska drycker som kan skänka tillbaka förlorade livspoäng eller ge andra positiva effekter.

Lego Heroica-tärningen och dess sex sidor

Tärningen har sex sidor. Siffervärdena är 1, 2, 2, 3, 3 och 4 (sköld). Stridsresultaten är "monster besegrat, men du får också skada", "monstret förblir obesegrat och du får skada" (x2), "monstret blir besegrat och du skadas ej" (x2), samt "specialförmåga aktiveras". En hjälte kan alltså inte använda sin specialförmåga när han vill. Det krävs att tärningen visar "sköld" för det. Det här känns lite konstigt för en rollspelare, men det fungerar ganska bra i ett så här enkelt "rollspel".

Det återstår att se om Lego Heroica blir någon succé. Jag tycker i skrivande stund att det är ett överraskande och lovvärt initiativ från Lego. Deras syfte är säkert inte att rekrytera till rollspelshobbyn, men de har helt säkert förhoppningar om att fler ska spela mer spel! Och det tänker jag göra nu!!

Ha det gott
/Calle

Lego Heroica - (nästan) rollspel för nybörjare

Ett sätt att locka fler till rollspelshobbyn?

Idag fick jag äntligen chansen att kolla närmare på Lego Heroica - en serie spel från Lego där Heroica är en ny och mindre serie äventyrsspel eller nästan rollspel om man så vill. Steget från Heroica till rollspel är inte långt. Gamla goda Lego har alltså släppt en ny produktserie som kan fungera som introduktion till rollspelshobbyn. Intressant!

Lego Heroica (Fortaan-lådan)

Lego har släppt flera olika spel det senaste året och gemensamt för dem är att man använder legobitar när man spelar och så finns den innovativa legotärningen - en sexsidig tärning med utbytbara sidor. Eftersom det är Lego som har skapat spelen så är det utformat så att man kan ändra på saker. Man kan bygga om tärningen och spelplanerna och man uppmuntras till och med att ändra på reglerna. Legospelen har därigenom lite annan framtoning än traditionella brädspel. De flesta av legospelen är enkla men de har en viss charm!

Så vad döljer sig då i min Heroica-låda?

Fortaan-lådans innehåll

Det Heroica-spel som jag tittar närmare på är den så kallade Fortaan-lådan. ("Fortaan" är en förvanskning av "Fortress" tror jag). Det finns i dagsläget fyra olika Heroica-lådor att välja mellan. De är av olika storlek och har olika miljöer men ingår i samma övergripande tema. Trollkungen (goblinkungen) med sina bundsförvanter har invaderat landet Heroica. Nu måste hjältarna bekämpa monstren för att befria sitt land. Fortaan-lådan är den största och den utspelar sig i trollkungens borg. De övriga Heroica-spelen är mindre till omfång och utspelar sig i skogen, grottan eller på stranden. Olika spel betyder också olika motståndare och olika hjältar.

exempel på spelplaner

I Lego Heroica bygger du små rumsmoduler som du sedan kopplar ihop till en spelplan. Fortaan innehåller tre olika förslag på spelplaner men man uppmuntras till att hitta på egna också. Rummen är typiskt sätt 6 x 6 knoppar små, men nästintill genialiskt konstruerade. Att det går att få fram så mycket intryck med så lite! Det finns arbetsrum, fängelse, kök, tronrum etc. Mellan rummen finns gångar, broar och dörrar. Rummen och gångarna befolkas av monster - i Fortaan är det troll (goblins) av tre olika grader (olika värden på Styrka).

Mer om Heroica följer i nästa bloggpost, missa inte det!
:-)

/Calle

Ung riddare besöker Peter Bergting på SF-bokhandeln

(Bilderna är tagna med mobilkameran, sorry...)

Igår besökte jag SF-bokhandeln i Stockholm för att spana in vad Fantasydagen hade att erbjuda. Det som lockade mest var att få se Peter Bergting lära ut tecknandets konst - och köpa en signerad bok (Legenden om Morwhayle - Häxmästaren) av honom. Min femårige son tyckte det lät som en kul grej med Fantasydag och han ville gärna lära sig mer om hur man ritar, så han hängde med han också - utklädd till riddare, dagen till ära!

Arrangemanget var lyckat. Bergting visade sig vara både skicklig illustratör och duktig på att jobba med människor. Jag tror att alla som deltog i teckningskursen kände sig sedda och förstådda. Den femårige riddaren kände sig i alla fall välkommen och att han fick god hjälp med tecknandet, både vad gäller inspiration och teknik. SF-bokhandeln var generös och bjöd alla deltagarna på varsitt skapa-fantasy-illustrationer-set.

Den unge riddaren och jag är nöjda och glada efter besöket. Det har ritats en hel del här hemma, kan jag säga. De två vanligaste motiven har varit riddare och drakar. Idag såg jag dock åtminstone en kirin (kinesisk enhörning) också. Femåringens skicklighet med pennan har tagit ett utvecklingssprång sen igår. Nu bygger han upp teckningarna steg för steg; bröstkorg, höft, ryggrad, ben... Skissar, suddar, provar igen... och avslutar med färgläggning och skuggning. Vi är lätt chockade här hemma vi vuxna. Det viktiga är att det är skoj för den unge tecknaren - och det tycker han att det är - och roligare har det blivit tack vare teckningskursen och Peter Bergting!

Vi köpte med oss ett exemplar av Bergtings nya roman "Legenden om Morwhayle - Häxmästaren". Jag har börjat läsa den och jag gillar den. Även om den passar unga läsare så passar den inte riktigt så unga öron som femåringens. Jag tror att det finns risk för mardrömmar, även om det är svårt att förutspå (varför fick han mardrömmar av "Seaside hotel" men inte av "Merlin"?). Om något år så passar Morwhayle perfekt. Tills dess så kommer boken att läsas av de vuxna i familjen och det gör vi så gärna. Det här är bra grejer!

Fler bilder hittar ni i SF-bokhandelns album på Facebook.

/Calle

Inget rollspel, men desto mer brädspel

Veckorna och månaderna flyger förbi. Fullt upp med familj, hus och hem och jobb och hobbyprojekt. Livet leker med andra ord. Tyvärr med väldigt lite plats för rollspel. Glädjande är dock att det har blivit en hel del brädspel på sista tiden. Mycket stimulerande är också den skrivkurs jag går.

Vad gäller brädspel så kan jag nämna Star Wars Miniatures som jag dammat av och spelat några gånger med min femårige son. Han kan mycket om Star Wars och gillar figurerna, så han blev väldigt lycklig över privilegiet att få spela ett riktigt Star Wars-spel. Vi började med en förenklad version av introduktionsscenariot, men bara en gubbe var (en heavy stormtrooper mot en heavy rebel). Intressant upplägg. Båda figurerna gör 30 hp i skada vid en träff - och båda figurerna tål 20 hp. Med andra ord var det "första träffen vinner" som gällde i detta allra första scenario - som vanns av 5-åringen! Efter detta plockade vi in ytterligare några figurer till nästa match. Och idag hade turen kommit ända till tungviktarna Darth Vader respektive Obi Wan. (Darth Vader vann, han är så mycket bättre. Men tanken är ju att Obi Wan ska ha ett par coola killar vid sin sida, men så hade vi inte idag.)

Det är kul att kunna spela spel med sin barn. Och kul att barnen vill spela spel med sin pappa!

/Calle

Järnringen lägger ner - Fria ligan tar över (Coriolis)

Ett överraskande(?) besked kom idag. Järnringen avvecklar sin verksamhet. Coriolis lever vidare hos Fria ligan, liksom Svavelvinter-rollspelet.
Läs mer här: http://www.jarnringen.se/page.asp?id=268
/Calle

Vad är ett spel? (enligt Greg Costikyan)

 
Star Wars och Paranoia - vad har de gemensamt? Jo, spelkonstruktören Greg Costikyan.
Och nu är det dags att damma av honom för ett ögonblick, för nu ska vi ta en titt på vad han har att säga om följande mycket intressanta ämne...


Vad är ett spel?

I morgonens undersökningar av dessa spännande ämnen hittade jag en intressant skrift av spelkonstruktören Greg Costikyan (2002) i vilken han diskuterar vad som kännetecknar ett spel. Han kommer fram till följande defintion:

"An interactive structure of endogenous meaning that requires players to struggle toward a goal."

Blev du något klokare på det? Kanske inte direkt. Men vad definitionen betyder i sin tur, det kan du läsa mer om här: I Have No Words & I Must Design
Jag rekommenderar det. Diskussionen på vägen fram till ovanstående definition är tänkvärd..
Återkom gärna med kommentarer.

Överhuvudtaget är det intressant att läsa definitioner på vad spel är. (Det finns flera stycken.)

/Calle

Månadens skrivprojekt

Okej, jag erkänner. DoD-äventyret är inte klart. Ännu. Och nu har det fått ge vika för ett nytt skrivprojekt!

En vän tipsade mig om en debutanttävling (skönlitterärt opublicerat verk om max 15000 tecken). Det är klart att jag inte vill missa chansen att bli en av årets debutanter - och få mitt alster publicerat i tidskriften Voltaire (Kraft&Kultur) - och kanske, kanske bli lite hyllad på stora bokmässan i Göteborg i höst. (dream on...)

Sålunda klev jag upp en timme tidigare än vanligt imorse och åkte iväg till HQ för att sitta där och skriva i lugn och ro. Och det gick ganska bra. När jag kom dit visste jag inte vad jag skulle skriva om. När jag gick därifrån, vidare till min dagliga arbetsplats, så hade jag börjat. Jag har påbörjat Något. En novell. En dröm.
(pretto! :-)

Ja, jag vet att jag har svårt att hinna avsluta grejer innan jag hoppar på nästa projekt. Men fördelen med tävlingar är att de har tydliga deadlines (sista april). Det brukar hjälpa mig.

/Calle

Skriva äventyr är lätt, men designa borgar och labyrinter är svårt

Som ni vet skriver jag på ett äventyr till gamla Drakar och Demoner. Det går trögare nu. Det gick lätt och snabbt att skriva texten, bakgrunden, intrigen och översikten. Jag trodde att jag i det närmaste var färdig. Jag skulle bara rita några kartor, skriva några korta beskrivningar och fylla i lite speldata. Men riktigt så enkelt blev det inte.

Det tar tid att designa en borg, även en liten sådan, och en underjordisk labyrint tar tid att få till. Detta kämpar jag med i skrivande stund. Det är okej med klassiska lösningar och tveksam realism, men det måste ändå finnas en hyfsad intern logik och det ska vara kul och spännande att spela äventyret. Jag hade underskattat arbetsmängden.

Jag kämpar på och det går framåt. Jag börjar bli nöjd med den övergripande designen av borgen och labyrinten, men båda saknar detaljer än så länge. En utmaning har varit att bestämma hur borgen och labyrinten förhåller sig till varandra. Ligger labyrinten rakt under borgen? Hur kommer man dit? Vem känner till det?

En kul grej är att min (snart) femårige son har hjälpt mig och kommit med ett par riktigt bra idéer. Att Häxan bär en krona av guld på sitt huvud, och att orcher smyger efter rollpersonerna nere i labyrinten. Mycket bra!

Mvh Calle

Häxan i Svartborgen

Inspirerad av Åsa Roos (Discordia) och hennes ambitiösa projekt "20000 tecken-äventyr" har jag också satt mig ner för att skriva äventyr till de rollspel jag har hemma i hyllan. Vi får se hur långt jag kommer... Nåväl, det första äventyret fick i alla fall en rejäl kick-start förra helgen. Teckenantalet uppnåddes inom några timmar. Det var fantastiskt roligt. Jag blev eld och lågor, mycket entusiastisk och engagerad. Det här var riktigt skoj! Nu återstår att behandla texten, samt att fixa kartor, detaljer och speldata. Och ett speltest kanske vore på sin plats, innan det kan bli tal om någonslags "publicering". (Men vem är intresserad av äventyr till ärkegamla DoD?)

Äventyret har arbetsnamnet "Häxan i Svartborgen" och det är ett äventyr till gamla Drakar och Demoner (2:a utgåvan, 1984). Jag ville undvika de värsta klichéerna men jag ville ändå göra ett "typiskt" DoD-äventyr. Så förhoppningsvis finns här både klassiska inslag som är trogna detta anrika rollspel och en del mognare inslag. Mest hoppas jag på det klassiska. Jag har ingen ambition att ändra på hur det var att spela DoD, bara att visa hur ett bra äventyr kunde se ut.

Utan att avslöja alltför mycket kan jag berätta att äventyret har sin början på värdshuset "Den galna tuppen" i det lilla samhället Sävby. Där erbjuds rollpersonerna ett uppdrag som tar dem genom Trollskogen till byn Erkvad uppe vid Månbergens fot. Lite längre upp i bergen ligger Svartborgen där Häxan bor. Riddar Örnklo och resten av invånarna i Erkvad är oroliga för vad Häxan har i görningen. De känner sig hotade. Rollpersonerna får hjälpa Riddaren att hålla koll på Häxan, försvara Erkvad mot eventuella attacker, samt att med moraliskt stöd och goda förebilder ingjuta mod hos byborna. Svartfolk och svartkonster utlovas,liksom kringströvande monster och underjordiska gångar!

Nu ska jag bara se till att skriva klart...
;-)
/Calle

Läslistan

Ett av nyårslöftena är att jag ska läsa mer. Det borde inte vara så svårt då förra årets läsning var mycket sparsam. Kanhända har jag redan innan januari är till ända läst mer än i fjol. Jag har en läslista (fiktiv än så länge, men jag funderar på att göra den konkret). På den för jag in titlar på böcker som jag vill läsa. Och sedan försöker jag läsa och läsa och läsa så att jag lyckas beta av böckerna på listan en efter en. Så här ser ett avsnitt av listan ut idag:

Fatta eld
Revolt
Vägen
Metro 2033
Windup Girl
Terminal World

De sista fyra böckerna på listan har jag lånat på biblioteket (Stadsbiblioteket i Västerås). Toppen att det finns ett visst utbud av SciFi utöver allt annat.

Kom gärna med fler förslag på vad jag ska ta med på listan. Alla genrer är välkomna. Bara böckerna är "bra" i någon mening.

:-)

Mvh Calle



/Calle

Nytt år, nya tag - men med vaddå?

Ja, så tog år 2010 slut och 2011 började. Vad ska det nya året föra med sig? Nu när jag har pustat ut och hämtat mig efter julens och nyårets alla höjdpunkter så har jag börjat blicka framåt. Vad ska jag satsa på under det kommande året - spela, läsa eller skriva?

Som det verkar blir det inte mycket spelande. Återstår alltså läsa och skriva! Och det tänker jag göra!! Men exakt vilka projekt? Den som lever får se...
;-)

/Calle