Många ringar små - blir ingen ringbrynja

Jag gjorde som brukligt ett årligt besök på den intressanta affären Korps i Söderköping när jag passerade igenom staden under sommarsemestern. På Korps kan man hitta massor av föremål och inspiration till det mesta som har med medeltid och/eller hantverk att göra. Den här gången fick det bli ett hekto "rostiga" ringar att göra en ringbrynja av. Eller början på en i alla fall.

Den kvällen satt jag tills jag tålamodet tog slut och trädde ringar i varandra. Helt utan erfarenhet och utan minsta vägledning. Det slutade med att tålamodet tröt - och att jag fick stor respekt för ringbrynjesmeder. Vilket jobb! Smått och pilligt och tidsödande. Men det var kul att laborera med ringarna och min son är stolt över den lilla rustningsdelen jag gjort åt honom.

 
Jag fortsatte även nästa dag men sedan dess har det inte blivit något mer. Om jag tar upp arbetet vid något senare tillfälle så ska jag se till att ha en beskrivning att arbeta efter.
 :-)

/Calle

Slaktare små (numrerad och signerad)

Enligt Erik Granströms senaste bloggpost så ska det strax (dvs nu?) gå att förhandsboka Slaktare små på SF-bokhandeln och därigenom ha chansen att få ett signerat - och numrerat - exemplar av boken. Jag har slängt in en förhandsbokning och hoppas att jag kommer högt upp i "rankingen", men jag är bittert medveten om att jag såg Granströms bloggpost tre dagar sent. (Så går det när man är bortrest utan Internet:-)

 
(Slaktare små är del två i romanserien som började med Svavelvinter.)

/Calle

Changeling The Lost - bitterljuvt rollspel

Jag har skaffat mig ett exemplar av rollspelet Changeling The Lost (förlag: White Wolf, system: Storyteller, värld: World of Darkness). Det är ett fascinerande rollspel. Den spelvärld som målas upp är lockande vacker och tragisk.

Rollpersonerna är bortbytingar (changelings) som har varit bortrövade av älvfolk (fey) men som nu lyckats rymma tillbaka till vår värld. Men rollpersonerna har förändrats av sin vistelse i älvfolkets värld, de har själva blivit delvis älvfolk. Och under frånvaron har den vanliga världen rullat på. I många fall har världen inte ens upptäckt att personen varit borta - för älvfolket har placerat en ersättare i bortbytingens ställe.

Återkomsten till den vanliga världen blev svår och nu är livet en kamp för överlevnad, klämd mellan två världar. Älvfolken ser inte genom fingrarna med de som rymmer sin väg. Och de vanliga människorna vill inte ha något med "knäppisar" att göra. Det är den intrigstinna och fascinerande bakgrunden. Jag är en smula hänförd.

/Calle