bröd och skådespel

27 jan. 2013

The Enemy Within, RP-bakgrunder


Äventyrskampanjen The Enemy Within innehåller vissa ansträngningar att få rollpersonerna och äventyret att kroka fast i varandra på ett trovärdigt sätt. Lösningen ligger i modifikationer på rollpersonernas sida. Genom att modifiera äventyrarnas bakgrunder får man rollpersoner med individuella kopplingar till några av kampanjens rollpersoner.

The Enemy Within gör det enkelt för sig genom antagandet att det normala fallet är att nya rollpersoner skapas enbart för att spela detta äventyr. På så sätt behöver man inte ta hänsyn till redan sedan tidigare befintliga rollpersoner. De nya kan alltså skräddarsys för kampanjen från första början. (Till kampanjens försvar bör tilläggas att den som ett alternativ faktiskt också visar hur redan existerande rollpersoner kan användas – och hur deras erfarenheter från några specificerade tidigare äventyr kan knytas till den nya kampanjen.)

Med detta sagt – kampanjen är fortfarande öppen för alla möjliga typer av rollpersoner. Det handlar inte om att spelarna ska ikläda sig redan färdiga roller. Det handlar bara om att varje spelare väljer en (extra) bakgrundsmall för sin rollperson. Varje bakgrundsmall färgar rollpersonen och knyter den till äventyret. Det finns öppningar för flexibilitet i varje bakgrundsmall. Utgående från mallen broderar spelaren själv ut bakgrunden för sin rollperson. Till sin hjälp får spelaren en rad frågor att besvara, främst om rollpersonens koppling till olika spelledarpersoner – och till andra rollpersoner. Det finns inga rätt eller fel svar på dessa frågor. Men svaren kan komma att påverka hur rollpersonen reagerar när den möter vissa spelledarpersoner – och tvärtom. Vidare gör spelarens arbete med att besvara frågorna att spelarens engagemang i kampanjens bakgrundshistoria blir starkare.

De bakgrundsmallar som TEW erbjuder är: gently-born, criminal, battle-scarred, academic, foreign messenger, outcast. Varje mall beskriver vilken typ av rollperson som passar, en kort bakgrundshistoria, en specialförmåga, och så listan med intervjufrågor. Exempel på frågor är: ”Din fader hade en affärsuppgörelse med [X]. Vad gällde saken?” Jag gillar frågorna! Så mycket bättre än att påtvinga helt färdiga lösningar av typen ”Din fader langade illegala droger till [X]”.

Idén med kampanjspecifika bakgrundsmallar är god. Den är inte den enda lösningen på hur man kopplar rollpersonerna till äventyren, men den är ett välkommet tillskott. Jag blev glatt överraskad att denna idé fanns med i The Enemy Within. Det är alltså inte bara en modul med äventyrsplatser och spelledarpersoner. Det är också en kampanj som värnar om att spelgruppernas upplevelse av den ska bli god – och sådana ansatser gillar jag!

Du kan ta en närmare titt på ett par av bakgrundsmallarna på Fantasy Flight Games webbsajt.

26 jan. 2013

Rollpersoners koppling till äventyr


En vanlig utmaning för spelgruppen i traditionella rollspel är hur rollpersonerna ska knytas till äventyret (som ju redan har en mer eller mindre fastslagen handling och som gör vissa implicita antaganden om rollpersonernas motivation). Det här är en diskussion som förts i rollspelsvärlden i många år. Jag tar upp den nu eftersom ett äventyr jag nyligen läst faktiskt gör en något nyskapande attack på problemet. Ordet ”nyskapande” ska här ses i de gamla traditionella rollspelens sammanhang. (Äventyret är ”The Enemy Within” som jag nyligen började berätta om här på Explorator.) Innan jag går in på hur det försöker knyta till sig rollpersonerna, så kommer en liten allmän diskussion/bakgrund/gammal skåpmat.

"Varför gör vi det här egentligen?" (Äventyrare på jakt efter personligt engagemang)

Ett fiktivt exempel från ett ospecificerat äventyr: Rollpersonerna sitter på ett värdshus då en pensionerad äventyrare vill sälja en skattkarta till dem. Äventyret förutsätter att rollpersonerna antar erbjudandet, för hela äventyret handlar om skattjakten. Om de inte köper kartan så blir det inget äventyr. Det här är en trist situation eftersom rollpersonerna kanske aldrig skulle ha gjort ett så tveksamt köp och gett sig ut på äventyrligheter på så lösa grunder. Det blir ett äventyr eftersom spelarna ville ha ett spelmöte. Rollpersonernas egen motivation kastas åt sidan. Trovärdigheten går förlorad.

Man kan tycka att äventyret i exemplet ovan var ett (o)sedvanligt tråkigt äventyr. Det försökte inte ens anknyta till rollpersonerna utan antog bara helt simpelt att alla rollpersoner är sugna på skattjakt och släpper alla betänkligheter bara man viftar en förmodad skattkarta framför ögonen på dem. Erfarna spelgrupper låter förstås inte en så dålig inledning av ett äventyr få passera utan modifikation. För att få en bättre koppling av rollpersonerna till äventyret bör man jobba på båda sidor. Rollpersonerna och äventyret är som de två delarna av ett kardborreband. Det måste finnas krokar att fastna i. Vidhäftande ytor. Hur fixar man detta?

I nästa post tittar vi på en möjlig lösning, närmare bestämt hur den nya Warhammer-kampanjen The Enemy Within försöker bidra till att få rollpersonerna att bli indragna i äventyret – utan att det känns alltför krystat.


21 jan. 2013

The Enemy Within


För tjugo år sedan spelade jag den numera legendariska äventyrskampanjen ”The Enemy Within”, till rollspelet Warhammer Fantasy Roleplay (1 ed). Jag minns hur jag fängslad jag blev av bland andra äventyret ”Death on the Reik”, med alla dess mysterier, äventyrligheter och stämningsskapande ”handouts” (snygga lappar med information på).

Döden på den stora floden var en stor upplevelse för tjugo år sedan.

Det har i flera år spekulerats i om den klassiska kampanjen skulle kunna ges ut igen – eventuellt anpassad till den respektive aktuella utgåvan av Warhammer Fantasy Roleplay (WFRP). Nu är rollspelet uppe i tredjeversionen (3 ed) med Fantasy Flight Games som utgivare. Ni känner säkert till WFRP 3ed med sina tärningspölar och mängder med spelmarkörer. Rollspelet har sina brister – eller trösklar, om man så vill. Men de kommer jag att rätta till innan jag eventuellt tar och spelar Warhammer igen. Hur som helst. För tio månader sedan släppte Fantasy Flight Games (FFG) nyheten om att de skulle ge ut en kampanj med namnet ”The Enemy Within”. Detta skapade viss uppståndelse.

WFRP 3rd ed uppmuntrar (inte?) till rollspelande med massor av kort och "pluppar", vilket kräver fingerfärdighet, tålamod och stor bordsyta.

FFG gjorde dock klart att det inte var en nyutgåva på något sätt av de gamla äventyren. Istället skulle det röra sig om en helt ny kampanj – men i den gamla klassiska andan, med teman som anknyter till ”originalen”. Dessutom anlitades en av de ursprungliga författarna, Graeme Davis, att skriva även denna nya kampanj

Att döpa en ny kampanj till samma namn som en gammal klassiker bäddar för mer försäljning - och fler missförstånd

Anknytningen till den legendariska äventyrskampanjen med samma namn gjorde att jag bestämde mig för att köpa den nya ”The Enemy Within” och för någon vecka sedan kunde jag hämta den på mitt utlämningsställe.

Jag kommer i någon eller några poster framöver berätta lite mer om innehållet. I korthet så gillar jag kampanjboxen. Det är ett riktigt tjockt äventyrshäfte (192 sidor) och både layout och bilder gör läsningen njutbar. Jag har inte lusläst allt ännu, men intrigen är fullt gångbar och miljöerna kan bli riktigt (o) trevliga att spela igenom. Dessutom innehåller kampanjen ett par nya trix vad gäller mekanik eller åskådliggörande som känns intressanta.

20 jan. 2013

Brödbakning - några tips för nybörjaren

I förra bloggposten berättade jag lite om hur jag bakar bröd. Eftersom jag gärna vill hjälpa fler att börja baka gott bröd hemma, så tänkte jag nu ge er några hänvisningar. En liten varning dock: när du väl kommit igång och bakar själv så kommer du att upptäcka att du knappt klarar av att äta fabriksbröd längre - så stor skillnad är det! (Det finns dock riktigt bra bagerier som gör underbara bröd, som t.ex. Kopparlundens bageri. Bra om man inte hunnit baka själv.)

Det började med den här boken. Bästa stället att börja på!

Mina tips till den absoluta nybörjaren är: Skaffa dig boken ”Enklarebröd” av Martin Johansson. Den är en fantastisk bok som på ett enkelt sätt visar hur man kan baka goda bröd – på enkelt sätt. Vad gäller utrustning i köket så rekommenderar jag att du skaffar dig en ugnstermometer (bröden är klara vid 98 grader). Den är till ovärdelig hjälp om du, som jag, har väldigt svårt att se, känna eller höra när ett bröd är färdiggräddat.
En digital ugnstermometer hjälper till att grädda bröden perfekt.
Nästa prestandasteg i köket blir att skaffa dig en köksvåg. Den kommer du att ha (nästan) lika stor nytta av som termometern. Dock så kan du vänta med degblandarmaskin (köksassistent), jäskorgar och bakstenar. De är överkurs som inte är nödvändig för nybörjaren.

Du behöver inte börja med surdeg direkt. Det finns flera goda bröd du kan baka, som inte ska ha någon surdeg i sig. Men så småningom tycker jag att du ska sätta din första surdeg - eller köpa en färdig surdegsgrund i din vanliga matbutik. När du använt surdeg ett tag så lär du dig hur den beter sig och hur du ska hantera den för att få maximal jäskraft ur den. Även här hjälper böcker till förstås (både Johansson och Hedh förklarar surdegens mysterier). Skulle surdegen dö eller evolvera åt fel håll, så är det lätt att börja på ny kula.

En riktig bagarmästare tipsade om att man ska använda alla fem sinnena när man kollar statusen på  sin surdeg.

Surdeg kräver längre jästider, men då hinner också de bästa smakerna utveckla sig. Vilket får mig att tänka på en ytterst nödvändig utrustningsdetalj - nämligen tidtagaruret (äggklockan). En sådan tror jag att du redan har, om inte annat så har du ju mobilen. Använd den. Framförallt är det viktigt att du inte låter bröden jäsa för länge, det är min erfarenhet.

Har du några frågor så hjälper jag gärna till. Lycka till!
Bröd är gott. Hembakt är godast!

19 jan. 2013

Brödbakning - bättre från år till år


Snygg är den också

2012 var året då mitt brödbakande tog ett rejält kliv vidare. Till stor del tack vare den Kitchen Aid som jag fick i födelsedagspresent, och de jäskorgar och ett bakstenar som jag kunde komplettera utrustningen med. 

Satsa på två avlånga jäskorgar - då får båda bröden plats i ugnen samtidigt.

Lika stort lyft innebar mästerbagaren Jan Hedhs bok ”Bröd” i vilken jag har hittat flera fantastiska favoritrecept. Jag hyser full respekt för Hedhs recept. De fungerar utomordentligt!

De flesta av de bästa brödrecepten - mycket röra och knåda blir det - om man inte har en köksmaskin förstås!

Jag bakar mycket med surdeg. Det blir intressantare bröd då. De smakar bättre, ser snyggare ut och håller längre. Men jag är ingen surdegsfanatiker. Jag bakar vanliga jästbröd också – och jag använder ofta en gnutta jäst även i surdegsbröden. Surdegen är spännande eftersom den är levande! Att baka med surdeg kräver tid och planering. Det är inte ovanligt att jag påbörjar ett bröd 24 timmar innan det är klart. Tiden behövs bland annat för att de goda smakerna ska hinna utvecklas. Mums!

16 jan. 2013

Skrivande och läsande 2012


Bland det största som hände - överhuvudtaget - under det gångna året var att mitt skrivande ökade (från en låg nivå). Detta tack vare en distanskurs i Kreativt skrivande. Bland uppgifterna fanns att skriva noveller och dikter. Dessutom så tvingades jag läsa romaner, noveller och dikter som jag aldrig skulle ha läst annars. Och jag lärde mig en hel del om att skriva. Det var mycket stimulerande och så roligt att det nästan uppslukade mig helt. 

En annan kul händelse under ”läsåret” var Sci Fi/Fantasy-kongressen ”Kontrast 2012” i Uppsala där jag lyssnade på författarparet bakom Engelsfors-trilogin, samt Joe Abercrombie och Nene Ormes med flera som också var där och inspirerade oss åhörare.

När vi för en gångs skull hade barnvakt en hel helg, då passade vi på att åka på konvent!

Nu under 2013 fortsätter skrivarkursen och det ser jag fram emot. Det nya kursbrevet har kommit och jag har satt igång. Uppgifterna är riktigt givande, inte minst de uppgifter som går ut på att man ska skriva en novell på ett givet tema eller med en given stil. En sådan uppgift var att jag skulle skriva en science fiction-novell. Så det har jag gjort nu - och den blev helt okej.

Analysmaskinen är fascinerande - och i en viss novell evolverar den okontrollerat.

Ett roligt sammanträffande är att Mix Förlag och Science Fiction-bokhandeln nyligen har utlyst en science fiction-novelltävling. Så nu ska jag bara putsa lite till på novellen och sedan skicka in! Kanske berodde det på ovannämnda Nene Ormes förevisning av ångpunkestetik - jag valde hur som helst att förlägga min sci fi-novell i en ångpunkmiljö. Jag var nog också inspirerad av China Mievilles "Perdido Street Station". (Hur skulle någon kunna undvika att bli inspirerad av den...?)

Hur kan man heta Psyke? Det är ju en grundegenskap.

Så, nu tillbaka till min nya novelluppgift, på temat "förlägg en antik myt i vår egen tid". Här ska skrivas kreativt!

15 jan. 2013

Brädspel 2012

Under 2012 fick brädspel kompensera för uteblivet rollspel. I allmänhet har brädspel - gentemot rollspel - fördel av att inte kräva så mycket förberedelser eller så långa speltider. Detta medför att brädspel inte kräver samma stora åtagande av deltagarna. Samtidigt så kan brädspel vara både utmanande och underhållande på ett stimulerande sätt. Det de brister i mest i jämförelse med rollspel är väl i själva samberättandet. Men det finns hybridspel som kanske kan dämpa den förlusten något.

Paradoxalt nog är en av de stora fördelarna med rollspel just det stora åtagande som krävs. När en grupp lägger så mycket engagemang i något under en  lång tid så uppstår en tät stämning som är svår att åstadkomma med mindre ansträngning. För de flesta så är det dock inte värt besväret. Ytligt skoj är skoj det också.

Bringa skörden i säkerhet innan vättarna stjäl den! (Allt handlar inte om att slåss och döda i Descent.)

I takt med att äldste sonen blev äldre så fasade jag ut de enkla men välkonstruerade Lego Heroica-spelen. Vi har nu ersatt Heroica med vårt nya favoritspel: Descent – Journeys in the Dark (2ed). Det är ett utmärkt äventyrsspel som ni kommer att få höra mer om här på Explorator!
Med 3,5-åringen spelade jag "uppifrån-och-ned-Yatzy". Han vann överlägset!

Barnen blir äldre som sagt, vi har ägnat julhelgen åt både Yatzy och Uno. Båda är lite för svåra för 3,5-åringen – men 6,5-åringen klarar dem galant. Kul att barnen börjar komma i ålder för lite intressantare spel (ja, det blir förstås ännu intressantare om ytterligare några år). Planer för 2013 är att prova fler klassiker med barnen: Settlers of Catan, m.fl. (det kan nog gå bra – framförallt utan rövaren). För yngste sonen är det pussel och memory som gäller. Dessutom gillar de bägge att leka med tärningar. Därför har de alltid fri tillgång till min tärningslåda. Sådant ska uppmuntras!

Ibland är det ju skoj att spela med andra vuxna spelare (utan barn) och det gjorde jag vid årsskiftet. Kvällens spel var Eclipse, ett nytt spel för spelgruppen. Två av fyra hade provat spelet kvällen innan. Vi andra var helt gröna. Det handlar om att utforska galaxen, samla resurser, forska fram teknologi, bygga rymdflottor och samla segerpoäng (t.ex. genom att besegra motståndarna i rymdskeppsstrid). Vi hade skoj och det gick oväntat bra - jag kom tvåa.

Nästa gång: kom ihåg att skaffa missiler tidigt!



14 jan. 2013

Livstecken.


Explorator existerar men är i fortsatt existentiell omvandling. Intressen kommer och går. Andra intressen består men tar sig varierande uttryck. Målsättningen är att Explorator inte bara ska existera utan även vara levande.

Rollspel 2012:

Det blev extremt lite aktiviteter kring rollspel under det gångna året. Vad gäller faktiskt spelande så inskränkte det sig till ett enda spelmöte Fantasy! i våras. Fantasy! var charmigt och passar bra till enstaka äventyr. Men vi fastnade inte för det. Det blev ingen fortsättning. Jag tror att den största boven dock inte var Fantasy! i sig självt utan den välkända sociala utmaningen med rollspel - att få tiden att räcka till med jobb och familj - och andra fritidsintressen, och att hantera att spelgrupper splittras och spelare försvinner, etc. Om det inte hade varit för Fantasy! så hade vi kanske inte spelat något alls?

Ett gäng äventyrare undersöker några dunkla vrår i Fantasy!
Bortsett från äventyret till Fantasy! så skrev jag inget rollspelsmaterial under året, inte mer än det halvfärdiga Call of Cthulhu-äventyr som tyvärr stupade på målsnöret. Det blev aldrig inskickat till tävlingen. Men idén känns fortfarande bra så jag bevarar mitt utkast i min bra-att-ha-låda.

Rollspel är ett av mina absolut främsta intressen som ni vet, så även om jag inte själv spelar aktivt eller skriver material, så läser jag flitigt rollspelsbloggar och försöker hänga med. Så ni som skriver bloggar med rollspelsanknytning - fortsätt blogga - jag gillar att läsa det ni skriver!

Boxen med fienden inuti

Rollspelsberoende som jag är(?) så köper jag lite nu och då rollspel som väcker mitt intresse, även om jag vet att det är osannolikt att jag verkligen kommer att spela mina nya spel. Exempel: det urläckra Svavelvinter eller det extremt portabla Nyckelringsrollspelet. Det är kul att läsa rollspel! Närmast under 2013 kommer jag att läsa den nya Warhammer-kampanjen ”The Enemy Within” (ej att förväxla med den klassiska och legendariska kampanjen med samma namn). Den digra luntan damp ner i brevlådan i fredags. Det ser lovande ut hittills!

Vi hörs snart igen!