Paradoxalt nog är en av de stora fördelarna med rollspel just det stora åtagande som krävs. När en grupp lägger så mycket engagemang i något under en lång tid så uppstår en tät stämning som är svår att åstadkomma med mindre ansträngning. För de flesta så är det dock inte värt besväret. Ytligt skoj är skoj det också.
Bringa skörden i säkerhet innan vättarna stjäl den! (Allt handlar inte om att slåss och döda i Descent.) |
I takt med att äldste sonen blev äldre så fasade jag ut de enkla men välkonstruerade Lego Heroica-spelen. Vi har nu ersatt Heroica med vårt nya favoritspel: Descent – Journeys in the Dark (2ed). Det är ett utmärkt äventyrsspel som ni kommer att få höra mer om här på Explorator!
Med 3,5-åringen spelade jag "uppifrån-och-ned-Yatzy". Han vann överlägset! |
Barnen blir äldre som sagt, vi har ägnat julhelgen åt både Yatzy och Uno. Båda är lite för svåra för 3,5-åringen – men 6,5-åringen klarar dem galant. Kul att barnen börjar komma i ålder för lite intressantare spel (ja, det blir förstås ännu intressantare om ytterligare några år). Planer för 2013 är att prova fler klassiker med barnen: Settlers of Catan, m.fl. (det kan nog gå bra – framförallt utan rövaren). För yngste sonen är det pussel och memory som gäller. Dessutom gillar de bägge att leka med tärningar. Därför har de alltid fri tillgång till min tärningslåda. Sådant ska uppmuntras!
Ibland är det ju skoj att spela med andra vuxna spelare (utan barn) och det gjorde jag vid årsskiftet. Kvällens spel var Eclipse, ett nytt spel för spelgruppen. Två av fyra hade provat spelet kvällen innan. Vi andra var helt gröna. Det handlar om att utforska galaxen, samla resurser, forska fram teknologi, bygga rymdflottor och samla segerpoäng (t.ex. genom att besegra motståndarna i rymdskeppsstrid). Vi hade skoj och det gick oväntat bra - jag kom tvåa.
Nästa gång: kom ihåg att skaffa missiler tidigt! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar