bröd och skådespel

25 sep. 2010

I begynnelsen var Drakar och Demoner - och nu är vi där igen?

Det första rollspelet jag spelade var Drakar och Demoner (andra utgåvan). Det är drygt 25 år sedan nu. Häromdagen hämtade jag ner den gamla boxen igen (svarta, med Elric på framsidan). Jag skummade igenom reglerna och det övriga material som låg i lådan, bland annat introduktionsäventyret Sarkath Hans gravvalv. Vi hade fantastiskt kul när vi spelade rollspel då, för så länge sedan. Vad var det som gjorde det så skoj? Och vad är det som gör att dagens rollspel är bättre än de gamla - om de nu är det? Jag har blivit sugen på att gå tillbaka till där jag började, och spela Sarkath Hans gravvalv och de andra gamla "godingarna" igen, för att se hur de funkar idag. Vad tror ni om det?

/Calle

6 kommentarer:

kosta sa...

Jag tror du kommer bli besviken om du inte förnyar eller moddar dem på något sätt.

Men berätta gärna hur det går :)

Badmojo sa...

Kul idé. Har själv haft liknande planer.

Dåtid: I slutet av Den Femte Konfluxen tänkte jag en gång i tiden ha med en episod där spelarna hamnar i "Spindelkonungens Pyramid" som förvandlats till en turistfälla. Krämare säljer "skatter" utanför, guidade turer in i pyramiden av en enbent man, uppstoppade, dammiga monster visas upp...

En sorts vemodigt avslut/återblick på 20+ år i DoD-världen. Nu hann vi aldrig dit, men idéen finns kvar.

Nutid: en diskussion förra vintern med en polare om känslan i de första modulerna, särskilt Dimön, fick mig att vilja gå tillbaka till rötterna, och samtidigt hittade jag Barbarians of Lemuria (love at osv). Vips var man igång med "originalet" till fantasygenren - sword & sorcery i Howrads tappning.

Målsättning var att återskapa den där känslan från första gångerna man spelade - inte en susning om hur det funkade eller vad som kunde ske i ett äventyr, inget krångel, ett minimum av förberedelser - typ "ni sitter panka på ett värdshus när...", en barbar, en sköldmö, en tjuv osv. Funkade perfekt som ironisk blinkning för trötta/rutinerade rollspelsrävar även om det tog en annan vändning sedan.

Calle sa...

@kosta: Besviken? På gamla DoD som var så roligt på 80-talet? Hmmm... jag förstår vad du menar. Men är det verkligen så illa, att jag riskerar att bränna alla mina nostalgiska minnen på ett stort bål? (Dvs att illusionen av att DoD faktiskt är ganska bra kommer att rämna med dunder och brak?)

Calle sa...

@badmojo: Det låter som att Barbarians of Lemuria skulle kunna vara något för mig, om jag förstår dig rätt (och kosta också i ett tidigare inlägg på Irrfärder).

Jag försökte ropa hem Döda Skogen igår på Tradera, men hoppade av budgivningen när det blev för dyrt (tyckte jag). Lite trist, för Döda Skogen minns jag som ett alldeles fantastiskt äventyr (äventyrslandskap!).

kosta sa...

Det är lite smak antar jag - Dimön är immina ögon rätt kass, redan då och definitivt nu. Döda skogen gillar jag skarpt - men för min del finns så mkt mer att uppleva än att spela om samma äventyr, även om det blir annorlunda. Du får nytt rollspelande men inte nytt sense-of-wonder. Tyvärr. Bättre att spela sån du inte spelat i DoDs värld i såna fall.

Tycker jag... ;)

Winroth sa...

Jag tror nog att spelsystemet funkar fin fint att spela. Men tiden (eller ens egen ålder) kan nog ha sprungit ifrån en del av äventyren.